Häng med när vår VD, Johanna, delar sina tankar om arbete som något mer än bara prestation och resultat. Om tillhörighet, ansvar och varför organisationer också formar hur vi mår.
Jag har funderat en del på vad en organisation egentligen är. Och kanske ännu mer på vilken roll den spelar i våra liv.
Om man tittar på hur vi lever idag jämfört med tidigare så har mycket förändrats. Vi lever i mindre sammanhang och ofta utan den naturliga gemenskap som fanns förr. I det tror jag att jobbet har fått en större betydelse.
För mig är ett jobb inte bara något man går till för att utföra en uppgift och få en lön. Det är också en plats där man förhoppningsvis hittar sammanhang, bygger relationer och utvecklas som människa.
Därför ser jag inte organisationer som enbart en motor för vinst. Självklart behöver vi vara lönsamma, men det kan inte vara hela bilden. Vi är också en stor del av människors liv, och det innebär att vi påverkar mer än vi ofta tänker på.
Ibland kan jag bli lite frustrerad över hur vi pratar om work-life balance, just för att arbete och liv ofta beskrivs som två separata saker som ska hållas isär. För mig hänger de ihop. Vi har ett liv, och jobbet är en del av det. Då behöver det också vara en plats där människor kan må bra och känna sig som sig själva.
Samtidigt tror jag inte att jobbet ska vara allt, men jag tror inte heller att de flesta vill checka in, checka ut och lämna det där. De vill känna att det de gör spelar roll och att de är en del av något större än sin egen uppgift.
En annan sak jag funderar mycket på är hur vi bygger organisationer. Många är fortfarande uppbyggda som maskiner, med hierarkier, kontroll och beslut som vandrar genom flera led. Jag är inte säker på att det alltid är det mest värdeskapande sättet att arbeta.
Jag tror mer på att se en organisation som något levande. Där människor har olika styrkor och där beslut fattas nära kunskapen och verksamheten. Det kräver att man vågar släppa lite på kontrollen. För kontroll är, om man ska vara ärlig, ofta en illusion.
För mig handlar ledarskap därför mindre om att sitta på alla beslut och mer om att skapa förutsättningar för andra att ta ansvar. Jag märker det i vardagen när någon ser ett behov och agerar utan att vänta på ett godkännande uppifrån. Det är då jag känner att något fungerar.
De flesta människor vill ta ansvar, men då behöver de också få mandat att göra det. Och kanske är det just där det börjar. I att människor får vara sig själva, använda sina styrkor och bidra på sitt eget sätt.
För mig är det ganska tydligt vad vi försöker bygga.
En organisation där människor får vara hela sig själva. Där ansvar och beslut ligger nära verksamheten. Och där man känner att man är en del av något.
Det är inte absolut inte alltid vi lyckas, och det är ofta jag själv trillar dit - att inte leva i linje med vad jag värderar. Men det är den riktningen vi försöker hålla.