Vila är inte motsatsen till prestation
Den senaste tiden har det pratats mycket om den så kallade 996-kulturen - att arbeta från 9 till 21, sex dagar i veckan. Många pratar om det som bevis på ambition och det som krävs i den hårda konkurrens vi nu ser. Jag ser det helt annorlunda.
Jag tror att vi behöver prata mer om återhämtning i arbetslivet.
Visst lever vi i en tid där många känner att de måste springa fortare. Det är lågkonjunktur, arbetsmarknaden är tuff och samtidigt pågår ett AI-race där många upplever att de hela tiden behöver ligga steget före. Då är det lätt att dra slutsatsen att lösningen är att jobba ännu mer.
Men jag tror inte att vi är skapta för att alltid vara på.
Och med återhämtning menar jag inte bara vila i klassisk bemärkelse. Jag menar också tid med familj och vänner, tid för sina intressen, träning, naturen eller bara ett liv där jobbet inte upptar varje vaken tanke. Ett liv där det finns utrymme att vara människa, inte bara medarbetare.
När vi ständigt är igång och aldrig får den återhämtningen tappar vi också vår förmåga att reflektera, fatta kloka beslut och tänka strategiskt. Vi blir mer kortsiktiga, mer reaktiva och får svårare att bygga de mellanmänskliga relationer som arbetslivet bygger på.
Samtidigt tror jag att det är just de förmågorna som blir allt viktigare. Mycket av det administrativa och repetitiva arbetet kommer vi att kunna automatisera. Men strategiskt tänkande, omdöme, relationsbyggande och förtroendeskapande är betydligt svårare att ersätta.
Det är därför jag tror att vi behöver se på återhämtning på ett annat sätt. Ingen skulle säga att en elitidrottare blir bättre av att bara träna. Återhämtningen är en lika viktig del av prestationen som själva träningen. Jag tror att det fungerar likadant i arbetslivet.
För mig handlar det inte om att arbeta mindre eller att sänka ambitionerna. Tvärtom. Jag tror att människor presterar som bäst när det finns en hållbar rytm mellan arbete och återhämtning. När det också finns plats för livet utanför jobbet.
Jag skulle önska att fler arbetsplatser, och även ledare, såg återhämtning som en väg till prestation, snarare än ett hinder för prestation. Att återhämtning inte blir något vi gör oss förtjänta av när allt är klart, utan något som gör att vi faktiskt kan vara skarpa, kreativa och närvarande när vi arbetar.
Jag tror att framtidens arbetsliv kommer att kräva mer av det mänskliga, inte mindre. Och då behöver vi också skapa förutsättningar för människor att få tillgång till just de förmågorna.